!!!!TW ÄTSTÖRNINGAR!!!!
 
Antar att det inte bara är jag som gång på gång kritiserat, hatat och nedvärderat min egen kropp. Pågrund av att jag ansett att min kropp inte passar in i de måtten som ständigt hyllas och dyrkas av samhället. För unga personer, precis som jag, som egentligen borde fokusera på annat som att umgås med vänner och må bra lägger istället ned all sin tid på hur de ser ut. Där startas oftast beteenden som leder till diverse ätstörningar och annan psykisk ohälsa.
 
Själv kommer jag ifrån ett antal år av just dessa problem. Det som började med att bara vilja tappa ett par kilon, äta nyttigt och träna ledde till något som jag aldrig hade förväntat mig. Jag blev uppslukad av allt som hade med mat & träning att göra och gick från personen Hanna till siffran Hanna. För hela mitt liv kretsade kring siffror. Siffrorna på vågen. Siffrorna på maten. Siffrorna på måttbandet. Siffrorna i kläderna.
 
Jag tror inte att jag insåg hur fel allt blev. Inte ens när jag slutade äta insåg jag att det jag höll på med var fel. Inte ens när jag åt tills jag låg ned i sängen med benen ihop kurade mot magen av smärta insåg jag att det jag höll på med var fel. Allt handlade om kompensation. I mitt huvud fanns inget annat plats för man blir så trångsynt när kroppen inte får den energin som den behöver. Man blir orkeslös, lättirriterad, frusen och deprimerad. Min liv blev perioder av svält och andra perioder av hetsätande. Inte konstigt att kroppen protesterar och ger upp. När den ena perioden inte får någon energi alls till att den andra få i sig massor av näringsfattigt skräpmat. 
 
Balans. Det hade jag inte haft på länge. Jag trodde att jag skulle finna det i behandlingen. Att någon skulle finna den åt mig. Men att tro det är att lura sig själv och bli besviken. För ingen annan kan få dig att ändra din syn på dig själv. Någon kanske kan få dig att tänka på ett annat sätt men den enda som gör det slutgiltiga valet är du. Min behandling blev jag mot dem trots att det på utsidan inte verkade så. Men inne i mitt huvud var det så. Det var först vid detta årsskifte som jag bestämde mig för att bli bra på egen hand. För det är inte riktigt min grej att lyda någons order. Vill bestämma själv, vill vara fri, vill göra allt på mitt sätt. Och sedan jag gjorde det valet, på kvällen, sista dagen av 2015 så har jag hittat det som jag sökt efter så länge. Balansen. Jag har insett att maten är det som ger mig energin till att leva. Jag har nu energin som jag kan välja att lägga på det som får mig att må bra. Jag äter mycket av det som får mig att må bra, massor av frukt framförallt och nu känner jag att den där gamla Hanna sakta börjar komma tillbaka. Träningen använder jag inte som kompensation längre utan som ett verktyg för att må  bra fysiskt och psykiskt. 
 
Jag kom helt enkelt till en punkt då jag frågade mig själv, "Varför hatar jag min kropp?" och kom fram till att jag inte hade något bra svar på den frågan. För min kropp är ju helt fantastisk och det är ju din med. Hur den ser ut har ju absolut ingenting med det att göra. Jag har valt att facineras av den, istället för att hata den. Att ta hand om den istället för att förstöra den. Det tycker jag att ni också ska göra. Sluta stirra er blinda på er spegelbild och vågen, för det är inte nyckeln till välmående. Själv mådde lika dåligt när jag var underviktig som när jag vägde 10 kilo mer. Sorry to break this for you men ett långvarit välmående går inte att finna så länge du har en negativ syn på dig själv och det kommer inte att ändras trots att du klarat av dit 'mål'. Jag pallar iallafall inte slösa bort mitt liv på att må dåligt och att hata det. Tanken på att jag slösat så mycket tid på att må dåligt över sådant tycker jag är så sorgligt. Tänk vad mycket roligare jag hade kunnat ha det och vad jag hade kunnat använda min tid till istället. Det är därför jag valt att göra skillnad nu. Bättre sent än aldrig. Min kropp är ju för fan helt jävla amazing. 
Eira Ljungberg

Vilken jättefin text! Starkt av dig att använda dina egna erfarenheter för att hjälpa andra. Det är verkligen ett sätt att ge det hela någon mening. Balans är a och o. And you do look amazing!!

Svar: Tack så mycket för de fina orden. Om man nu ändå har erfarenheter tycker jag att det är bra att prata om då jag själv vet hur ensam man kan känna sig och att man inte riktigt vet vad man ska ta sig till när man har sådana problem. Ja verkligen, det är mycket viktigare än vad man tror och man mår så mycket bättre av det! Tack så jätte mycket fina du. Kram
Hanna Painio

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress